Att sova - eller inte sova...

Jag vågar inte somna. Väldigt ironiskt med tanke på att sova är det jag vill mest av allt. Jag har alltid haft svårt att sova, kanske är det därför jag är så rädd. Rädd för alla tankar och all ångest som kommer när jag inte kan somna. Jag vågar inte somna av rädsla för att inte somna. Så stört.

Vilket meningslöst inlägg. Sitter ju bara här och skriver för att jag inte vågar gå och lägga mig. Fan. Jag vill ju bara sova. 

Trots imovane går det inte, fast jag tagit fler än jag borde (många fler). Älskar imo, älskar känslan. Jag vågar så mycket mer, blir kreativ och social. Trevlig(?). Men får mig att somna, nej. 

Jag vet att man inte ska glorifiera droger, men fasar för dagen då någon, läkaren?, kommer på hur jag använder mina. 

Fuck sömnen! 

Fast jag vill ju bara sova, men inte vakna upp till en ny dags helvete...

Vilket värdelöst inlägg. Tur ingen läser...

The sound of silence

Det är skönt med tystnad. 

Öronproppar. 

Susande tystnad

Och jag stänger ute,

det som stör. 

I mitt huvud är det inte tyst. 

Aldrig tyst. 

Tankarna bråkar.

Ångest knastrar och brusar,

Ingen off-knapp. 

Jag står inte ut, men det finns ingenstans  att fly...