Give Into Me

I'm falling down on you, where are you from
What else can I do, you're so beautiful how can I go on
If I loose it all, would you go down on me
I don't even know, the things you want me to see

Waiting for you
Thinking of you
Give into me, I'll make you blue

I wanna know if you feel the same
You’re mine, I'm ridin high like an aero plane

I wanna give you what you need,
But I don't dare to ask
I got no self-esteem,
I don't blame my past

Waiting for you
Thinking of you
Give into me, I'll make you blue

I wanna know if you feel the same
You’re mine, I'm ridin high like an aero plane

Tidig kväll..not!

Jahopp..nån tidig kväll blev det såklart inte. Som vanligt är jag trött tröttare tröttast under hela dagen, men så fort kl slår tio så blir jag pigg som en mört. Nu skulle jag lugnt kunna gå ett träningspass, eller skriva på uppsatser, städa..göra en massa som man undviker och inte orkar under dagen. Jag var kanske vampyr i ett tidigare liv? :P

*ångest*

och jag får läskiga bilder för näthinnan. Vill inte se dem. Vill inte att de ska bli verklighet. Känner en rädsla för det här, det här är nåt nytt. Aldrig upplevt det på det här sättet förut. Tänk om jag tappar kontrollen? Gör nåt jag egentligen inte vill? Vet inte om jag kan lita på mig själv längre :(

Är så äckligt orolig över morgondagen att jag knappt kan tänka klart. Ska försöka lägga mig i tid så jag får sova lite inatt iaf.

Kaos!?!

Tom i huvudet, samtidigt som jag är helt sprängfylld av tankar och känslor!
Känns som allt rasar samtidigt som jag har alla förutsättningar för att det ska gå bra. Denna hopplösa dubbelhet! Jag är så trött på mig själv och vill bara lägga mig under täcket och försvinna. Men försöker tänka positivt, försöker tänka att jag är stark och klarar av allt. Jag har vänner och familj som jag är emormt tacksam för och som jag älskar. Det är inte alla som har det. Måste börja sätta saker i ett annat perspektiv. Få distans till mig själv och mina problem. Allt känns bara så rörigt, kaos. Men saken är väl den att det känns som kaos, men det innebär inte att det nödvändigtvis är kaos.

Jag hatar att inte ha kontroll, att inte veta exakt. Jag vill att skolan ska säga ja eller nej. Nu. Jag hatar ovissheten och det är svårt att motivera mig själv att gå dit imorn och satsa på det när jag inte vet om jag kommer få gå kurserna.

Mycket i huvudet, förutom skolan också. Tror jag kommit till en insikt. En delvis jobbig sådan, delvis kanske bra. Kan inte skriva om det här dock. Vill inte blotta mig så mycket.

Och psykologen imorn. Dubbelt inför det också. Hela jag är dubbel.

Jag mår illa. Ont i huvudet idag igen också och ångesten kommer i vågor. Jag hatar att inte kunna styra över det.

KAOS!!!! Det är så jag känner..men vet att det inte är så det är.

Vågar inte lita på något..

Orkar inte...

...så jag stänger ute mig själv från världen.

I morgon ska jag göra nåt jag velat göra länge

I´m a creep
I´m a weirdo

What the hell am I doing here?

I don´t belong here...

Dålig natt

Sovit som en kratta inatt...trots alla piller :( Drömt mardrömmar om vänner som svikit och vaknat helt kallsvettig och ångestfylld.

Är så nervös inför psykologen imorn och samtalet med mamma i helgen att jag är helt skakig redan nu...så trött

pillertrillad..tagit fler än jag brukar, men inte farligt många så ingen fara.
suddig luddig i huvet, men ändå underligt klar.

så äckligt nervös inför psykologen på torsdag och inför att åka till malmö. vet inte omjag vågar ta en konflikt med mamma, men vet att det är nu eller aldrig...kommer va ett vrak efteråt. har inte ens planerat vad jag ska säga..måste göra det imorn+ min läxa till psyk. jag sjuter upp och skjuter upp och nu borde jag sluta skriva innan pillerna gör mig mer ärlig än jag borde..

meen..vill bara säga att även omjag har ångetst ovh inte ör påtopp så orkar jag med alla er som betyder nåt förmig..bara å ni vet <3

Ångest

Ångesten äter upp mig. Sväljer mig hel.
Biter ihop under dagarna och rasar på kvällarna.

Ambivalent. Dubbel.
Skuldkänslor och ständigt dåligt samvete.

Låt mig få försvinna. Inte existera. Åtminstone ett tag.
Allt är så rörigt. När får jag ge upp? Men vill ju inte ge upp. Inte egentligen.

Det är bara så rörigt.

:( crap

Ångesten sliter, river, biter och drar i mig. Jag kan inte kontrollera det. Jag vågar inte lita på nåt...mår bara illa och kroppen värker. Allt känns fel och kaos. Finns såmånga som har det värre, såmånga som har mer anledning och rätt att må dåligt än jag. Jag borde må bra, jag borde verkligen det.
Vill bara spy ut all skit, spy ut hela mig...

Trött tröttare tröttast

ouuuff...klockan är 7.15 och jag känner mig som en överkörd grävling! Men det här va enda tvättiden som fanns innan torsdag då jag åker till Malmö. Har knappt sovit nått inatt heller :(

Hur jag mår får nog vänta tills jag vaknat till lite...just nu mår jag mest illa...väntar fortfarande på svar från skolan. Det mår jag också illa över, men orkar inte riktigt oroa mig över det än..

FUCK VA TRÖTT JAG ÄR!!!!!!

Tillit!?!

Jag är liksom med, men ändå inte. Och den enda jag kan skylla på är mig själv. Jag håller en distans, vågar inte komma nära i rädsla att bli bränd. Då är det bättre att jag själv tar kontrollen och kan säga att äh, jag vill ju ändå inte riktigt va med, det är inte dom som inte släpper in mig..det är jag själv som väljer att stå utanför.

Ohh att det ska vara så svårt att våga lita på folk, att tro på alla fina ord jag får höra varje dag och även se orden omsättas i handling. Jag vill verkligen våga lita på er fullt ut, våga vila i den tilliten och kanske genom den våga lita mer på mig själv och min styrka. Våga lita på att det räcker att vara mig själv, att det är tillräckligt.

Jag vill inte ständigt känna mig misslyckad, känna skuld för att jag alltid upplever att jag gjort nåt fel, nåt jag kunde gjort eller sagt annorlunda. Jag vill inte gå runt och känna mig som en skugga som ingen riktigt ser,vill inte gömma mig bakom min mask. Vill inte hela tiden tro och tänka att om bara folk fick chansen så skulle de alltid välja nån annan före mig..

Jag har många fina männsikor runt mig som får mig att tro att jag så småningom kommer våga lita på dem helt och fullt..jag tror ni vet vem ni är och jag älskar er av hela mitt hjärta vad som än händer.

Internet igen!

Äntligen fått internet här hemma i nya lägenheten. Så nu kan jag surfa när jag vill och skriva blogg i min ensamhet..har egentligen massa att skriva, mycket som behöver komma ut, men jag vet inte hur jag ska formulera mig så det blir rätt. Fast det måste ju inte bli rätt. Jag skriver ju för mig själv och det är mina tankar, mina känslor. Ändå sitter jag och har ångest för att jag inte med ord kan beskriva exakt hur jag känner och tänker..prestationsångest och kontrollbehov? Joo liiiite kanske.

Helgen har varit jobbig. Mycket ångest, men jag har fina vänner som bryr sig och försöker hjälpa mig upp och ur det destruktiva. Och tack tack tack Mikaela för att du är du och för att du finns här när jag verkligen behövt det. För att jag fått gråta i telefonen och för att du sovit hos mig. Det betyder så enormt mycket för mig. Tror inte jag kan förklara exakt hur mycket det betyder, du betyder. Mina tankar finns hos dig nu, vet att det måste kännas för jävligt för dig just nu..finns här if you need me..men det vet du.

I övrigt har jag en tänkardag idag..en relativt lugn sådan. Ångesten är inte jättehög och jag måste ta vara på det och på allvar fundera över vad och hur jag ska ta upp saker med min mamma i helgen. Det kommer bli så jävla jobbigt och jag kommer såra henne hur jag än gör :( Men jag vet att jag måste göra detta för min egen skull, för att jag ska komma vidare.

Ska lägga kort senare ikväll också, när det blivit mörkt. Längesen jag gjorde det, men känner att jag behöver det nu. Har lite saker jag vill få klarhet i. Egentligen skulle jag vilja att nån annan la på mig, men i brist på det får jag lägga själv.

Trött trött trött trött trött trött...är jag.

Drömmer mardrömmar och det känns som jag inte sover fastän jag sover. Framför allt när jag sover ensam. Jobbigt.

Ångesten biter i mig. Och jag biter ihop.

Kanske skiter sig med skolan i höst och då skiter sig nog mitt liv också. Och imorn är det psykologen och jag mår illa av nervositet.
Vet inte om jag orkar Takida ikväll, men jag vill ju se dom och har lovat vänner så jag biter ihop om ångetsen och gillar läget.

Men frisyren blev bra iaf :)

trött..eller nåt

Idag gör det ont. Idag saknar jag. Så är det och så får det vara. Vill säga att jag finns kvar..men det borde jag inte, så det gör jag inte. Bara här..och läser man min blogg så får man skylla sig själv vad man läser..

I övrigt har jag en trevlig kväll. Öl och häng med Lee, Linda och Ellioth. Har även hunnit baka äpplepaj..två gånger :) Duktigt av mig med tanke på mina matlagningskunskaper.

Min blogg är rätt tråkig just nu. Känner mig bara tom och orkeslös. Osocial..men nu ska jag gå och va social med folket ändå...de är mysiga och får mig att må bättre :)

Orka!!

Alltså, jag måste seriöst vara helt dum i huvudet! Vad inbillade jag mig egentligen? Att jag skulle vara värd lika mycket som de andra?! Om jag hade kunnat skulle jag skrattat mig själv rakt upp i ansiktet!!

Oftast blir saker inte som man tänkt sig. Så förvänta dig ALDRIG något, för du blir ALLTID besviken!

Många utropstecken ikväll, men jag är fortfarande bitter som satan så det får vara ok. För hur patetiskt kan det bli egentligen, jag sitter på centralen och surfar på nätet en lördagkväll när andra är ute och har roligt...bitter va det ja. Borde kanske döpa om mitt namn på bloggen till Bitterfittan istället? Passande i alla fall.

Har tänkt mycket idag. Tankarna har formats till någon sorts plan i mitt huvud och jag är förvånandsvärt lugn och kall. Nästan likgiltig. Ska inte skriva detaljer här för har inget behov av det och jag vet ändå vad folk kommer säga..men jag orkar faktiskt inte. Eller min plan är ju att ge det ett försök, ett sista försök..hur lång tid jag kommer ge det vet jag inte, ett år..två? fem? mer än så..nää det tror jag i ärlighetens namn inte. För jag tänker inte spendera mitt liv genom att enbart överleva. Det är INTE att leva!

Satt och funderade idag på vad jag skulle skriva i ett eventuellt avskedsbrev...men skulle inte finnas något att säga egentligen. För det skulle inte gå att förklara ändå.
Visst finns det många anledningar både till att leva och att inte leva..men jag vet inte. Tycker inte jag ger så mycket mening..jag är inte humoristisk, jag får inte folk att skratta. Jag gör bara folk oroliga och det är inget att sakna. Visst jag är lojal, snäll, trevlig..finns för mina vänner, ställer upp..men det finns det alltid fler som gör.

Men oroa er inte ni som bryr er, jag ska inte försvinna än..

Det destruktiva är farligt närvarande just nu. Jag väljer att inte lyssna på den rösten, men hon skriker ju så förbannat högt. Och jag är trött...

Kan inte bestämma mig om jag ska dra ut med Anna och gänget senare. Men jag är ju redan i stan så kan lika gärna göra det. Dom är fina människor..kan ju låssas ha roligt så blir det kanske så också?

Jag är rörig just nu. Får ingen ordning på mina tankar. Försöker att inte känna, stänger av mer och mer. Men allt går inte riktigt att stänga av...jag känner fortfarande det jag kände innan. Önskar att allt va annorlunda. Men det är väl som det ska vara..

Nu orkar jag inte mer..

Jaha

Får liiiite panik över att inte ha internet hemma! Sitter hemma hos Ellioth nu och skriver iaf. Har precis druckit kaffe och ätit chokladpudding...gott :) Ska snart joina E och T i soffan och tjöta lite..Ellioth spelar piano och vill att jag kommer och sjunger hehe...han har uppenbarligen inte hört mig sjunga förut ;)

Annars...nya lägenheten känns ok. Fast mest känns allt overkligt och lite snurrigt. Undrar hur jag ska få ordning på mitt liv egentligen. Om jag orkar kämpa. Men men det löser sig det med. Orkar inte skriva nåt djupt idag...

Imorn blir det supa och gå på heteroställe..hehe inte så ofta det händer ;)

Ångest!

Vilken dag...har inte haft så mycket ångest på väldigt länge. Paniken och tårarna satt i halsen hela tiden och jag känner mig fortfarande som en hemsk dotter. Orkar inte skriva om alla känslor ens..gör bara ont. Hela kroppen och själen värker och jag känner mig overklig. Det är nog den känslan som är starkast. Känslan av att allt är en dröm, att inget är på riktigt. Eller kanske mer att jag inte är på riktigt, inte är verklig. Det skrämmer mig. Jag skrämmer mig själv. Kaos kaos, men jag försöker verkligen bita ihop..iaf över helgen..sen kan det gå åt helvete.

Tack förresten M för att du kom ändå ikväll. Tror inte du förstår hur mycket det betydde för mig och hur mycket du räddade mig..