Kaos!?!

Tom i huvudet, samtidigt som jag är helt sprängfylld av tankar och känslor!
Känns som allt rasar samtidigt som jag har alla förutsättningar för att det ska gå bra. Denna hopplösa dubbelhet! Jag är så trött på mig själv och vill bara lägga mig under täcket och försvinna. Men försöker tänka positivt, försöker tänka att jag är stark och klarar av allt. Jag har vänner och familj som jag är emormt tacksam för och som jag älskar. Det är inte alla som har det. Måste börja sätta saker i ett annat perspektiv. Få distans till mig själv och mina problem. Allt känns bara så rörigt, kaos. Men saken är väl den att det känns som kaos, men det innebär inte att det nödvändigtvis är kaos.

Jag hatar att inte ha kontroll, att inte veta exakt. Jag vill att skolan ska säga ja eller nej. Nu. Jag hatar ovissheten och det är svårt att motivera mig själv att gå dit imorn och satsa på det när jag inte vet om jag kommer få gå kurserna.

Mycket i huvudet, förutom skolan också. Tror jag kommit till en insikt. En delvis jobbig sådan, delvis kanske bra. Kan inte skriva om det här dock. Vill inte blotta mig så mycket.

Och psykologen imorn. Dubbelt inför det också. Hela jag är dubbel.

Jag mår illa. Ont i huvudet idag igen också och ångesten kommer i vågor. Jag hatar att inte kunna styra över det.