Vilken dag...har inte haft så mycket ångest på väldigt länge. Paniken och tårarna satt i halsen hela tiden och jag känner mig fortfarande som en hemsk dotter. Orkar inte skriva om alla känslor ens..gör bara ont. Hela kroppen och själen värker och jag känner mig overklig. Det är nog den känslan som är starkast. Känslan av att allt är en dröm, att inget är på riktigt. Eller kanske mer att jag inte är på riktigt, inte är verklig. Det skrämmer mig. Jag skrämmer mig själv. Kaos kaos, men jag försöker verkligen bita ihop..iaf över helgen..sen kan det gå åt helvete.
Tack förresten M för att du kom ändå ikväll. Tror inte du förstår hur mycket det betydde för mig och hur mycket du räddade mig..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar