Så sitter jag här hemma hos föräldrarna igen. Varit på språng hela dan...först fika med goaste Tintin i Gbg och sen tog jag tåget till Helsingborg och fördrev några timmar på stranden med Tessen och hennes lilla Elvis :) Sen drog jag direkt hem till Anna där resten av tjejgänget befann sig. Käka god mat och bara myste. Skulle egentligen sovit hos Anna, men måste hem kände jag och kolla igenom vad jag ska ta med tillbaka till gbg på fredag och imorn blir det ju konsert och då sover jag hos Jenny sen.
Känns lite underligt att träffa mamma och pappa. Ångesten ligger på lur, men är än så länge under kontroll. Jag håller mig i skinnet...dvs säga håller tyst, ler och tvingar mig att vara social och svara på frågor om hur jag mår. Självklart ljuger jag en del. Vill inte att de ska oroa sig.
Tänkte skriva in ett gammalt inlägg här eftersom qx strulade så sparade jag mitt inlägg häromdan i word istället. En del av det kommer jag inte ens ihåg att jag skrev...men äh ni som läser får ta det som ni vill...
Skrev den 27 juli:
"Svart kletig tjära i min kropp kalla det ångest eller kalla det va fan ni vill. Snart gör det inte ont mer. Snart stelnar det. So what om jag är bitter, det är ändå ingen som bryr sig. Inte så länge jag ler och gör det som förväntas av mig.
Jag är min egen värsta fiende...tragiskt men sant. Jag tillåter mig inte något bra, förstöra tio år till av mitt liv - javisst, varför inte!? jag är inte värd bättre. Jag har ingen demon att döda, ingen jag ska ha ut ur mitt huvud. För att bli fri, måste jag döda mig själv!?!
Självmordstankarna har aldrig varit så tydliga och närvarande som nu. Det skrämmer mig. Skrämmer mig för att jag faktiskt har tillräckligt med piller hemma för att genomföra det...
Vet inte hur jag ska bekämpa dessa tankar riktigt...har aldrig velat sluta leva förut, bara ha hjälp. Se mig se mig, se mig genom alla bra betyg, hellyllefamilj och fejkade leenden..."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar