Jag är så sprängfull av tankar och känslor att jag snart spricker och går sönder. Jag vågar inte släppa efter det minsta lilla, för öppnar jag en springa så kommer allt forsa ut och det orkar jag inte. All energi går åt till att hålla tillbaka och jag är trött hela tiden. Orkar inte va social, orkar inte le eller fejka längre. Jag orkar inte ens gråta för vad tjänar det till? Har blivit grymt lättirriterad också så ber om ursäkt i förväg - det är inte er det är fel på, det är mig. Ständigt den felande länken.

Trots att jag anstränger mig för att inte känna så gör det ont ont nästan hela tiden. Jag är fel - fel fel fel fel fel. Hur jag än gör så kommer det aldrig att bli rätt, jag blir aldrig rätt. Jag kommer aldrig passa in...jag vet det, jag måste bara acceptera det så att det slutar göra ont när jag inte blir inräknad.

min hud är full av osynliga sprickor
hur lång tid innan jag faller i bitar?