04.10 och panikångesten är ett faktum. Hjärtat slår så fort och hårt att jag kan se det med blotta ögat. Vet att det blir värre om jag rör på mig för mycket, gungande med kroppen är således uteslutet. Försöker med de redskap jag lärt mig. Ligger still och försöker att inte andas med i ångestens andetag, det är mina egna som är bäst och det vet jag...egentligen. Det vill inte gå över och jag känner armarna börja krampskaka. Klockan är 05.30. Bestämmer mig för att det är okej att ta två sobril nu. Går upp. Svimmar nästan på väg till köket, men det klarar sig och jag sväljer snabbt de förhatliga tabletterna. Andningen blir lite lättare efter en stund, pulsen går ner. Klockan är 06.50 och jag inser att det inte blir mer sömn. Sätter mig vid datorn, kollar på "Solsidan" och får en liten paus. Sen har jag inte ro till mer. Klockan är 08.15 och jag är full av ångest.
Det är i ihåligheterna ångesten lagras. Jag är full av håligheter så ångesten är lycklig att ha ett så rymligt hem. Jag är mindre lycklig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar