Ångestklump i magen. Vill bara bort, men vet att ångesten följer mig vart jag än går.
Vill ingenting och dagarna består i att försöka stå ut med ångesten, inte låta den ta över allt. Vill att tiden ska gå så jag kan gå och lägga mig. Om jag kunde skulle jag sova dygnet runt, men nu är ju det inte upp till mig. Sömn på konstgjort sätt varar inte i hela dygn. Ett par timmars lugn är det enda jag får, om ens det. Mardrömmar jagar och lurar i sömnen. Vaknar plaskblöt och skakar av ångest och rädsla. Somnar om och vaknar bara till en annan slags mardröm.

Jag vet inte om jag vill mer.