Sanningen gör ont

och ont gör det så in i helvete!
Hela min kropp värker,
hjärtat slår dubbelt
och jag får inte tillräckligt med syre
för att andas.

Det är så jävla fucking orättvist!!!!!!!!!!!!

Det gör så jävla ont och jag vet inte vart jag ska ta vägen!
Tårarna bara rinner utan stopp och all energi går åt till att hindra mig själv från att dunka huvudet i väggen.

Jag orkar inte...vill checka ut nu

Ångest för stor att rymmas i ord

och jag är livrädd...

I might sound ok, but it´s just an illusion...

(Det går inte över...hur mycket jag än försöker)


Nya datorn kommit idag och jag känner mig som ett barn på julafton hehe. I love it!!!

Annars har jag städat idag..inte mycket annat. Orkar ingenting och därför ska jag också göra ingenting ikväll. Bara ligga i min säng, titta på tv och pilla med datorn.

Imorn blir det stan med Mikaela och laga mat på kvällen..paj antagligen :)

För övrigt är hon söt som socker och jag är så grymt imponerad av den inre styrka som hon besitter.

Kapitulation

Fick ge upp till slut och ta ut piercingen i tungan...men inte fan blev det bättre! Värker som satan nu :(

Snö och smygstädning

Vaknade i morse med huvudet tung som en sten. Släpade mig dock upp och kom i tid till psykologen. Ett relativt givande samtal idag faktiskt. Åkte sen hem till Annika och fick kaffe så lite av huvudvärken försvann iaf. Mysigt att träffa henne som alltid.

Sen hastade jag hem och hon hastade till jobbet. Första riktiga snön och spårvagnstrafiken strulade som alltid. Likadant varje år. Lär dom sig aldrig att det faktiskt brukar komma snö någon gång under nov-dec???

Hann hem och packa ihop lite grejer och sen dra iväg till Mikaela innan 16 då dörren stängs för oss som inte bor där hehe..lagat mat och smygstädat..hur kommer det sig att det alltid är roligare att städa hos andra än hos sig själv? Vågade dock inte städa för mycket, men om hon blir arg får jag skylla på att det dämpade min ångest, vilket faktiskt är helt sant. Underligt rastlös och trött på samma gång.

Nu sitter jag i soffan och försöker motivera mig att gå in i duschen...orkar inte riktigt än.

Imorn lämnar jag Götet för Motala några dagar...ska bli gött att komma ifrån allt en stund och umgås med söta lilla Mymlan :) Har lovat laga lasange också..

Ingenting är som det borde vara

Ska livet se ut och lännas som det gör nu så vet jag faktiskt inte om jag vill va med mer. Jag vet att det låter fruktansvärt otacksamt av mig och jag vet att jag har mycket fint i mitt liv, som borde göra det värt att leva. På sätt och vis för det ju det också...jag lever just nu, eller kanske borde säga låter bli att ta livet av mig, enbart pga allt det fina jag har. Dom som älskar mig som jag vet skulle bli ledsna om jag försvann.

För min egen skull däremot lever jag inte. Inte just nu, som det ser ut nu. Jag orkar inte må dåligt mer, orkar inte att allt går emot mig, att ingenting verkar hjälpa...
Jag oroar sönder mig för framtiden och för allt annat...samtidigt som jag förtränger allvaret i den situation jag själv försatt mig i. Jag hatar mig själv. Ja jag vet att det är ett starkt ord, men det är så jag känner för mig själv. Ingenting med mig är rätt, det blir alltid fel eller känns fel hur jag än gör. Och jag hatar det, hatar mig själv för att jag inte kan förstå hur jag ska göra rätt.

Jag vill bara gråta, men inga tårar kommer ut idag.
Jag vill...vågar inte skriva vad jag vill..innerst inne...

Så jävla ensam...

FUCK FUCK FUCK!!!!!!!

För idag tycker jag inte om mig själv
och det finns inte utrymme för min ångest.
För idag är jag ledsen
ända in på djupet i själen.

Jag vill bygga en pansarmur kring mitt hjärta,
ingen släpps in och ingenting slipper ut.

That´s it!!

Allergisk reaktion???

Shiit, hela min tunga svullnade upp i natt/morse!! Såg helt galet ut och prata gick ju sådär. Haha jag sluddrade så mycket att dommåste ha trott att jag var full eller nåt. Läkaren sa att det förmodligen var någon slags allergisk reaktion och att det inte borde bero på min piercing eftersom det var så pass längesen jag gjorde den. Fick dunderpiller som tog ner svullnaden iaf...och nu är jag trött som en gris, blev ju inte många timmars sömn inatt.

Ohhhh...

...jag har förbannat ont i tungan!!

"Hjärtat är bara en muskel, kärlek blott en konstruktion"

...eller??

då borde ju mitt hjärta förstå vad mitt intellekt förstår...
och därmed göra som jag säger,
men icke!
mitt hjärta har en vilja av sig själv
och slår för den utvalda.
Spelar ingen roll..
att jag vet att det är lönlöst...

Äcklig och fel!!

och ångesten kväver mig.

Jag vill inte mer nu...

Malmö

Naturligtvis inte utan ångest *suckar* Jag vill kunna komma hit och må bra ju. Jag hatar att jag känner såhär så fort jag sätter foten innanför dörren till mina föräldrars hus, mitt barndomshem som jag älskar. Mamma och pappa är inget annat än gulliga mot mig ( eller jo lite måste ju mamma klaga på mitt utseende, men det är jag ju van vid). Jag känner mig helst orkeslös och att vara social står inte högt på min lista. Jag vill bara fly.

Dessutom har jag fått ont i örat. Känns som en öroninflammation på G :(
Och imorn är det släktmiddag *wohoo* not...kräver att man är social och glad. Orkar inte. Dåligt samvete för att jag inte orkar. Otacksam är vad jag är. Dom förtjänar en bättre dotter än såhär. Det gör dom faktiskt.

Sjuk??

Mår jävligt konstigt idag :( Kallsvettig, skakig och illamående, plus att det känns som om någon sitter på min bröstkorg så att jag inte får tillräckligt med syre. kan inte avgöra om det är magkatarr, allergi eller om jag håller på att bli sjuk. Jobbigt är det iaf och jag flåsar som om jag sprungit maraton så fort jag anstränger mig det minsta.

Skulle ha handlat på väg hem från stan, men mådde så illa så blotta tanken på att gå in och köpa mat sökte mig. Var glad att jag klarade mig hem utan att svimma eller spy. Fick i mig lite pasta iaf och illamåendet la sig lite. Har plockat undan i lägenheten ikväll så nu är det bara badrum och dammsugning kvar, känner mig lite duktig faktiskt. Har dessutom fixat min fula vita byrå också. Känner mig lite speedad ikväll trots att jag mår skit, eller kanske pga att jag inte mår bra.

Well well, snart kommer Mikaela hit så ska fixa in Tv:n i sovrummet och tända lite ljus så vi kan ha mysigt i sängen...oj det där lät kanske lite fel haha, bara vänskapsmys för er som kanske höjde på ögonbrynen nyss ;)

Varför lär jag mig aldrig!?!

Påbörjar processen med att stänga av...
och jag skiter i att jag flyr!
Låt mig!

Ikväll vill jag varken tänka eller känna.

Pratat med bror på msn.
Han gjorde min kväll.
Syskonkärlek is the shit!

Jag spelade ut hjärter dam i natt.
Så nu ligger alla korten på bordet.

Och det är som det är, det visste jag redan innan.

Annars..barnvakt till finaste Bimbo :) Hon ligger i sin "säng" och snusar efter morgonpromenaden. Såå söt!

********************************************************************
Inte fått gjort mycket idag. Legat på soffan mest och lyssnat på the Cure i lurarna. Har en konstig känsla i kroppen och jag orkar inte tänka, eller rättare sagt, jag orkar inte fånga upp tankarna som flyger omkring i mitt huvud. Känner mig rätt uppgiven inför allt, men en känsla av kaos och förlorad kontroll skaver.

Diskat har jag gjort iaf, och skrivit en lista på vad jag ska fixa imorn. Måste få ordning på mitt liv! Trots att det känns som en omöjlighet de flesta dagar.

Jag är en katastrof på väg mot undergång

Hur jag sugs in i det utan att kunna hindra det...och jag hatar det, verkligen. Jag förlorar förmågan att tänka klart och kroppen och känslorna reagerar utan att ta hänsyn till förnuftet. Så nu ligger jag här, med musik i lurarna och ångesten på lur. Och det är verkligen så typiskt mig!

Vill sova, men känner ingen trötthet i kroppen nu..eller trötthet känner jag ju, men inte sömnigt trött. Tagit en sömnis, men den verkar inte..

Äh orka med mig själv liksom..

Varför kan jag inte bara säga som det är istället?

och så kom skammen som ett brev på posten...

Jag känner mig själv alltför väl.

Hur ska jag kunna säga det som inte går att berätta?

Jag går sönder..på riktigt.
Jag är ett ras och ser ut som ett ras!

VÄRDELÖS
DÅLIG

OCH SJÄLVHATET GLÖDER I MIG. VILL STRAFFA, SKADA, TRASA SÖNDER MITT JAG TILLS INGENING FINNS KVAR. JAG ÄR LITEN IDAG..OCH SÄMST. DET ÄR SÅ. JAG VET DET. JAG BARA VET DET, ÄVEN OM ALLA "BEVIS" TALAR EMOT DET.

MISSLYCKAD
ONORMAL

SÅ MYCKET SJÄLVHAT OCH JAG VET INTE VART JAG SKA TA VÄGEN MED MIG SJÄLV. SJÄLVA LIVET I SIG GÖR ONT OCH NEJ FÖR HELVETE, ALLA KORTEN LIGGER INTE PÅ BORDET!

Idag kommer puppan!! :D

Hatar när jag blir förvirrad och inte vet vad som förväntas av mig. När jag inte kan känna av situationer och inte vet vart jag ska ta vägen. Då det börjar krypa i min kropp av obehag och jag blir fruktansvärt obekväm. Då vill jag bara fly från världen. Vet att det delvis har med mitt kontrollbehov att göra, dels min rädsla för att göra fel, vara fel. Den dåliga självkänslan är nog också en bov i dramat. Jag tror alltid att jag är i vägen, fastän jag logiskt vet att det inte är så. Blir så trött på mig själv.

Hade skrivit ett långt inlägg, men kändes bara tomt och meningslöst. Opersonligt stelt babbel.
Min psykolog sa idag att jag nog var trött både fysiskt och psykiskt..eh jo det visste jag redan. Är så fruktansvärt trött på att vara jag, leva mitt liv...jag vill bara sova hela tiden, men det kan man ju inte så då får man räkna timmarna tills det är dags att peta i sig lite piller och få lite konstgjord sömn. Jag orkar inte!!! Och samtidigt bevisar jag dag ut och dag in att det gör jag visst. Jag orkar för att jag har någon slags föreställning om att jag måste orka. Det finns inget annat val. Fast det vet jag ju att det gör. Usch, nu skriver jag ju ännu ett inlägg, precis som det jag nyss raderade, med meningslöst prat. Dåligt skrivet dessutom. Min självkänsla är på topp idag som ni märker. Usch allting blir bara dåligt. Jag känner mig dålig...och ensam...och ful...och tjock...misslyckad.

Suck

Men imorn kommer lilla söta valpen och det ser jag fram emot :) Nervöst som bara den, men tror nog det ska gå bra. Så nu ska jag gå och fixa iordning lite inför imorgon och sen gå hem till finaste Mikaela och laga lite mat. Nice nice :)

And I just wanna cry now

Ångesten rasar i kroppen och jag har svårt att sitta stilla. Kryper och sticker under huden. Fan hatar den här jävla skiten. Låt mig va ifred!

Vill bara lägga mig och sova nu. Drömma och glömma..

Jag försöker verkligen tänka positivt. Perspektiv och distans. Jag har så mycket som är fint i mitt liv, så många underbara människor som bryr sig om mig och tycker om mig för den jag är.
Älskar er mina hjärtan. Och snart kommer lilla "puppan" hit också, lilla mini-isbjörnen :)

Såå..positivt tänkande Mi! Försöka duger ju i alla fall...

Jag såg i alla fall det ironiska i situationen...

Och jag vill berätta för dig hur jag tänker,
berätta för dig vad som skaver.
Berätta för dig hur jag känner,
berätta för dig vad jag döljer för andra.
Berätta för dig,
du som bryr dig,
som kommit närmre
än någon annan.
Berätta för dig,
du som alltid finns där,
som jag vet
aldrig dömer mig.

Du som jag vet aldrig
skulle göra mig illa.