Naturligtvis inte utan ångest *suckar* Jag vill kunna komma hit och må bra ju. Jag hatar att jag känner såhär så fort jag sätter foten innanför dörren till mina föräldrars hus, mitt barndomshem som jag älskar. Mamma och pappa är inget annat än gulliga mot mig ( eller jo lite måste ju mamma klaga på mitt utseende, men det är jag ju van vid). Jag känner mig helst orkeslös och att vara social står inte högt på min lista. Jag vill bara fly.
Dessutom har jag fått ont i örat. Känns som en öroninflammation på G :(
Och imorn är det släktmiddag *wohoo* not...kräver att man är social och glad. Orkar inte. Dåligt samvete för att jag inte orkar. Otacksam är vad jag är. Dom förtjänar en bättre dotter än såhär. Det gör dom faktiskt.
1 kommentar:
Förtjänar de en bättre dotter förtjänar du bättre föräldrar. Ingen är mer än människa och alla är vi vad vi är. Jag vet känslan av den sociala fobin som kryper på när man kommer hem. Mina föräldrar är vid det här laget vana vid att jag bosätter mig i ett eget rum vissa dagar, och inte pratar med någon. Och det är jädrigt skönt att ha möjligheten till det. Och jag tror inte att de misstycker. De är nog glada bara av att ha dig hemma.
Hjärta.
Skicka en kommentar