Ska livet se ut och lännas som det gör nu så vet jag faktiskt inte om jag vill va med mer. Jag vet att det låter fruktansvärt otacksamt av mig och jag vet att jag har mycket fint i mitt liv, som borde göra det värt att leva. På sätt och vis för det ju det också...jag lever just nu, eller kanske borde säga låter bli att ta livet av mig, enbart pga allt det fina jag har. Dom som älskar mig som jag vet skulle bli ledsna om jag försvann.
För min egen skull däremot lever jag inte. Inte just nu, som det ser ut nu. Jag orkar inte må dåligt mer, orkar inte att allt går emot mig, att ingenting verkar hjälpa...
Jag oroar sönder mig för framtiden och för allt annat...samtidigt som jag förtränger allvaret i den situation jag själv försatt mig i. Jag hatar mig själv. Ja jag vet att det är ett starkt ord, men det är så jag känner för mig själv. Ingenting med mig är rätt, det blir alltid fel eller känns fel hur jag än gör. Och jag hatar det, hatar mig själv för att jag inte kan förstå hur jag ska göra rätt.
Jag vill bara gråta, men inga tårar kommer ut idag.
Jag vill...vågar inte skriva vad jag vill..innerst inne...
Så jävla ensam...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar