Jag mår inte bra. Visserligen mår jag ett uns bättre än igår, men bra, nej bra mår jag långtifrån. Däremot är jag en mästare på att klistra på leendet och hålla uppe fasaden. Något jag övat på hela mitt liv och lärt mig av den bästa, min kära mor.
Jag är trött på det. Jag orkar inte låssas, inte le, ingenting...jag vill inte mer.
Försöker acceptera att vissa saker är som de är. Men det känns fortfarande orättvist och det gör ont så in i helvete..just nu spyr jag på känslor och vill bara fly.
Hos psykologen idag pratade vi om rädsla, trygghet och tillit.
Hon sa också att jag intellektualiserar mina känslor i relationer, och det stämmer nog.
Jag gillar min psykolog, men idag fick hon mig att känna mig (eller inse??) ännu mer trasig och uppfuckad än jag redan visste.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar