Ångest
och jag vill bara gråta.
Trasigheten inuti
och jag lever inte som jag lär.
Det är mer kaos
än någon egentligen förstår.
Men allt de flesta tror på
är det som syns...
Det äter upp mig
långsamt
för att plåga mig
under lång tid framåt
Jag är så äckligt värdelös!!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar