Det var längesen jag mådde så dåligt som jag gjorde i torsdagskväll. Allt bara snurrade och blev overkligt, ett tag höll jag på att svimma också för jag hyperventilerade så mycket. Det gjorde fysiskt ont i varenda del av min kropp och paniken jag kände går knappt att beskriva i ord. Visste inte vart jag skulle ta vägen och där och då ville jag bara dö.
Jag gjorde ett försök att åka till en vän, men av lite olika anledningar åkte jag hem igen nästan direkt. Paniken blev bara värre där så kändes bättre att va ensam med min ångest. Skrämde säkert skiten ur vissa passagerare på vagnen, såg ju ut som ett ras och tårarna rann okontrollerat hela tiden. Väl hemma igen tog jag ångestdämpande och lyckades till slut somna. Blev dock en orolig natt med många skeva drömmar och jag vaknade varannan timme.

Jag mår fortfarande inte bra. Paniken sitter kvar i kroppen och hotar ständigt att ta över. Jag känner mig öm och trasig överallt, håller emot gråten hela tiden nästan. Vågar inte tänka eller känna efter för då kommer jag tappa kontrollen igen och jag är rädd rädd rädd för vad det här innebär.

Känner mig så otroligt vilsen...jag vet verkligen inte vad jag ska göra eller vart jag ska ta vägen med allt. Det är så rörigt just nu och jag orkar inte.

Jag har aldrig nånsin känt mig så otrygg och sårbar som jag gör nu!!