Nej, det är inte bättre idag.
Stesoliden gör mig bedövad, gör att jag inte kan gråta.
Den tar dock inte bort ångesten som fladdrar i bröstet,
eller tankarna som maler och maler.
Vägrar låta mig vara ifred.
Funderar allvarligt på inläggning imorn,
trots att det skrämmer skiten ur mig
och paniken kommer vid bara tanken.
Jag mår åt helvete. Måste inse det.
Jag vill inte längre, ser inget hopp.
Bara mörker.
Har lovat att inte göra nåt dumt idag.
Det löftet håller jag.
Men sen då? Jag vet inte.
Förbereder mig på tanken att åka till psyk imorn.
Ambivalens är ordet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar