Men va fan inbillade jag mig egentligen!?! Jag är så jävla äckligt dum i huvudet!!!!!!

Det vrålar och skriker inuti min kropp, men inte ett enda ljud kommer över mina läppar. Det kommer inte ut. Huden spänner och gör ont av allt som är instängt. Ljudlös gråt. Aldrig synas, aldrig höras. Helst smälta in i väggen och bli helt osynlig. Fan fan fan, blir galen snart om jag inte får ut mina känslor! Jag vet inte hur man gör...på ett normalt sätt. Jag har bara en metod och det har jag lovat mig själv att aldrig göra mer. Den tiden är över, tillhör mitt gamla jag. Nu sitter såren på insidan ännu mer istället...jag hatar det här. Hatar mig själv och hatar att jag hatar mig själv. Varför kommer jag ingen vart? Andra går framåt, vidare, men jag står kvar på trappan och väntar..väntar på vad? På något eller någon som aldrig tänker komma? Det här livet var nog inte tänkt för mig. Jag känner inte att jag är värd det, jag slösar med det.

Fanjävlahelvetesfitthelvete!!!!! Sluta gråta ditt jävla pucko!!!