Ångestmonstret finns där i bakgrunden. Gör sig synlig med jämna mellanrum genom att banka i mitt bröst och sticka i mina armar. Ett ständigt illamående i kroppen och den där rösten som säger att jag inte är värd någonting, att jag kommer misslyckas med allt, att jag är egoistisk, dum i huvudet, dålig dålid dålig. Alltid fel, aldrig kan jag göra rätt, vara rätt. Tillåter mig inte att må bra, känna glädje, stolthet. Nej, det förtjänar jag inte, får inte tro att jag är nåt.

Mitt kontrollbehov stjäl mitt liv, gör att allt blir en oro. Kan aldrig slappna av helt, får inte slappna av. Mitt försvar har alltid varit distans..men det går inte riktigt längre och är inte så konstruktivt heller. Jag vill ju släppa folk nära och vara nära andra. Känner bara äckel inför mig själv! Jag försöker och försöker tänka om, tänka på ett annat sätt, tänka rätt - men jag återkommer alltid till någon av alla negativa tankar. De tar ju aldrig slut. Värre än någonsin just nu och de stjäl all min energi och min koncentrationsförmåga ligger på noll. Jag som alltid älskat att läsa, minst en bok i veckan...kan inte längre, har inte läst nåt på evigheter. Ni som känner mig väl, vet att detta inte är ett bra tecken :( Det säger mycket om vilken nivå jag ligger på.
Oron för att inte klara skolan är enorm...vill bara sova.