Ibland (ganska ofta!) vill jag gå in i ett ljudisolerat rum och bara skrika. Skrika tills det inte finns någon luft kvar i mig. Helst ska rummet vara madrasserat också så jag kan slå vilt och dunka huvudet i väggen.

Jag känner mig som ingenting. Orkar ingenting. Vill ingenting. Kan ingenting. Känner ingenting. ÄR ingenting!

Jag börjar suddas ut i kanterna...