Idag är en sån där dag man bara vill hoppa över. Ångest sen jag vaknade och den verkar inte vilja ge med sig än. Har inte fått mycket gjort idag förutom psykologsamtal, där det mest kändes som att jag satt och höll upp en fasad som "den duktiga patienten". Hon va nöjd iaf, bara för att hon tror att jag kommit längre än jag egentligen gjort. Jag vill inte göra henne besviken.
Försöker gång på gång att finna meningen med livet. Hittar inte svaret. Jag lever för alla andra. Ibland känner jag mig som en krok, där andra kan hänga sina jackor när de inte vill ha dom på längre.
Som vanligt är jag med, men ändå inte..kanske vill jag inte heller. Jag vet inte.
Fortsätter att straffa ut mig själv från planen. Känner hur jag för varje dag som går stänger av mer och mer. Hatar det, samtidigt som det är skönt att slippa känna något.
Det gör fortfarande ont, även om jag inte pratar om det längre. Jag känner fortfarande på samma sätt som förut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar