ja visst gör det ont...

Jag vet inte vart jag ska ta vägen med allt. Min själ trasas sönder och det känns som att bröstet snart kommer att fläkas upp och gå sönder.
Tankar och känslor torktumlas i hjärnan i alltför högt tempo.
Allt rasar. Faller och jag faller efter.

Den där klumpen i magen växer sig större och större. Ångesten och ledsenheten kommer i hårda stötar och jag vill springa och gömma mig, samtidigt som hela mitt Jag skriker efter närhet och kärlek.

Ensamhet och tomhet.
Tänker att det måste va nåt fel på mig.
Ful fel ful fel ful ful ful fel fel äcklig!!!!
Vem fan skulle vilja ha mig??? Nej, det finns nog en förklaring till att ömsesidig kärlek inte verkar va till för mig. Jag räcker inte till, är inte bra nog...hatar mig själv och hatar min kropp! Jag är bara äcklig..

Nej jag tycker inte synd om mig själv.
Jag är bara ledsen och trött...

Inte får jag sova nåt heller för den jävla ångesten väcker mig tidigt på morgonen.