Ångestmonstret har mig i sitt våld idag. Det vägrar släppa taget och jag blir infångad gång på gång trots ihärdiga flyktförsök.

Jag mår illa och det gör ont ont ont. Inuti och utanpå.

Jag blir rädd för mig själv...

Men jag sträckte ut en hand idag. Det satt långt inne, men jag tog mod till mig och faktiskt var det skönt att någon höll om mig när tårarna rann som värst.