Allting är åt helvete nu. Sitter i fönsterkarmen, fönstret vidöppet och tittar ner...inser hur lätt det skulle vara om det bara va tillräckligt högt. Förlåt, men jag vet faktiskt inte om jag orkar mer.
Rädd för mig själv, rädd för alla tankar och bilder som dyker upp och jag orkar ingenting. Allt bara snurrar utan kontroll och allt är så overkligt. Hatar mig själv för den jag är, så jävla äckligt värdelös!