Jag är aldrig tillräcklig, aldrig bra nog.
Det funkar ju aldrig ens när alla förutsättningar för det stämmer.
Något fel måste det ju vara på mig helt ärligt...jag tror jag ger upp nu faktiskt.
Jag visste ju att det var så här, att det skulle sluta på detta sättet. Jag visste verkligen det!!
Och ändå..det där lilla lilla lilla i mig..som vägrar släppa. Varför plågar jag mig själv?
Men jag är ju en destruktiv liten jävel, det visste jag ju också.
Med andra ord kunde jag ha förutspått allting...egentligen.
Ohh det är nästan komiskt hur det alltid blir på samma sätt.
En stor jävla fegis är jag också!
I alla fall...sjukskriven året ut. Så jag kan känna mig ännu mer misslyckad än vad jag redan är. Läkaren försöker få mig att se positivt på det. Se det som en tid att komma i kapp, att jobba på med terapin. Jag förstår vad han menar, men det känns ändå skitjobbigt. Jag vill klara av att jobba! Jag vill klara av att plugga! Vill tillbaka till mitt ambitiösa jag, som fixade skolan..som kunde koncentrera sig och tom tyckte det var roligt. Jag vill tycka att saker är roliga igen, känna glädje. Se fram emot saker. Just nu känns det som en omöjlighet. Och jag ljuger för mina föräldrar. Säger att jag mår bra, det går så bra sååå. Ni behöver inte oroa er...säger jag samtidigt som gråten trycker på och jag faller faller faller neråt. Vet inte hur jag ska ta mig upp. Hur jag ska orka riva muren, klättra uppåt. För vad har jag att klättra upp mot? Vilken mening finns det med mitt liv egentligen? I det stora hela, ingenting.
Vill göra dumma saker, straffa..få ut äcklet i mig. Jag är äcklig..förgiftad. Ni borde hålla er undan så ni inte smittas av det. Senaste veckan har mina tankar kretsat kring straff nästan konstant och det tar all min energi att hålla det på avstånd. Jag får ju inte göra nåt. Har lovat och jag har inte för vana att bryta mina löften. Men det är svårt..svårare och svårare att motivera för mig själv varför jag inte ska skada mig själv.
Jag orkar fan inte med mig själv, mina tankar och känslor..det äter upp mig!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar