Just nu lever jag enbart för att inte göra mina vänner/familj ledsna. Det skälet kommer dock inte hålla i sig i evigheter och jag är rädd och trött och uppgiven. Att le är en ansträngning och jag vet inte hur länge jag orkar. Det gör ont i mig och ångesten lämnar mig inte många stunder.
Bröt ihop idag igen hos psykologen och jag tror hon är orolig för mig för fick en ny tid redan på torsdag (brukar va en vecka emellan).
Tack fina Mikaela för kramarna och för att du fanns där, trots att jag vet att du inte mår bra. Det är guld värt! Behövde verkligen den närheten.
Hm lite som jag misstänkte..har gått och frusit i flera dagar och nu har jag feber. Bara lite ont i halsen så förhoppningsvis går det över tills imorn.
Orkar jag leva? Don´t know right now..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar